Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det och förvuxet, fult och snårigt
Och hopplöst trist och grått som I mitt bröst.
doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
med min karaktär, för jag har aldrig
Kunnat säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och livet, tills jag krossades en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt med din fina vän
Tills do att han givit dig på båten
Då blev det här I trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet
Och jag, jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag
Jag hade hammaren beredd under
han kom ut I sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev på cognac och på cigarrer
Och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag går omkring I pompeji, bland ruiner
Och jag trampar runt I resterna vårt liv
Men do skall ge mig pikar om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
Och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all kärleksbrist och och fransar;
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!